Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Ombyte förnöjer

kalsong

Mandag 21 september

 

Våra 60 timmar motorkörning genom Doldrums-korridoren är nästan till ända. Det har på många satt varit ett välkommet avbrott i seglingen. Utan segel att vakta har det inte behövts sa många på däck och vi har alla kunnat sova lite längre perioder i sträck. Men samtidigt påminner oss ödet om att vi inte ska ta några bekvämligheter för givet. När vi äntligen fick möjlighet till en hel natts obruten sömn, ja då pajar motorrumsfläkten, som ska se till att hålla temperaturen nere i motorrummet. Med påföljden att vi nu kör med motorrumsdörrarna på vid gavel, vilket släpper ut såväl värme som ohälsosamt mycket buller rakt ut i sovkorridoren ombord. Motorumsdörren befinner sig runt 50 centimeter från min koj for att vara mer exakt. Därför blev det en natt på däck for min del. Kanske den bästa nattsömnen jag haft sa här långt.

Korridorsnack

puder

Lördag 19 september

 

Vårt olyckliga haveri med avsaltningsanläggningen verkar tyvärr fortsätta straffa oss. Dels har det mentalt varit tungt att behöva vända tillbaka när vi höll en sjätteplats och hade både femman och fyran inom räckhåll. Men det har också visat sig att vi nu hamnat lite i onåd hos alla dessa vädersystem som cirkulerar i området. När vi låg sexa hade vi bra tryck och seglade åt rätt håll i 12-15 knop. När vi seglade samma väg andra gången var vinden betydligt lättare och farten såklart mycket lägre. På toppen av detta visar det nu sig att mellan klungan med båtar framför oss och vi fyra som sladdar på slutet så har det kilat in sig ett antal lågtryck. Dessa har i sin tur gjort att stiltjebältena i Doldrums har flyttat norrut, vilket innebar att de startar mycket högre upp än den korridor som tävlingsledningen markerat och där man får köra för motor i 60 timmar.

Drömmen om Doldrums

Torsdag 17 september

 

Nar jag var i England och gjorde mina sista träningsveckor, sa fick jag frågan av tävlingens PR-ansvariga vad jag såg fram emot allra mest. Jag svarade Doldrums, de ökända stiltjebältena kring ekvatorn. Hon höjde på ögonbrynen. Det var förmodligen inte alls det svar hon hade väntat sig.

Doldrums ar en bedräglig älskarinna och inget man borde se fram emot. Nu är vi där och jag får väl motvilligt erkänna att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Jag såg den eviga stillheten och ett spegelblankt hav framför mig. Kanske presenterat till en läsning av valfritt stycke ur Hemingways öar i strömmen eller nåt.

Men verkligheten ar ju förstas mycket mer komplicerad och oberäknelig än så. Visst vi har fått vår stiltje, men ackompanjerad av flera lager av grå himmel. Lägg till det de oberäkneliga squallsen, störtskurarna som också kommer med onödigt,

Milstolpar

Videon från Youtube är inte från den här resan

Tisdag 15 september

Det har tagit ett tag att repa sig mentalt från det faktum att vi fick segla tillbaka för att få våra reservdelar till avsaltningsanläggningen. Förmodligen avspeglade detta sig i seglingen dagarna efter. Seglen har gått sönder på löpande band med en säkert tio meter lång reva i lättvindsgennakern som grand finale. Mycket olämpligt med tanke pa att vi seglar rakt emot lättare vindar nu. Sa det ar dubbla skift vid symaskinen just nu.

I teorin ar den har delsträckan 5 200 sjömil – närmaste vägen. Och den är vi inte ens i närheten av. Sa med det i åtanke sa kan det kannas skönt att dela upp seglingen i flera etapper. Första var att komma ur engelska kanalen, andra att ta sig over Biscaya, tredje att nå Kanarieöarna och vi ar nu på god vag att nå vårt fjärde delmål,

Rippade segel

Söndag 13 september

Att vara rippad ska ju på träningsslang betyda att man ar i väldigt god form. Rippade segel är dock en helt annan historia. Likaväl som det ar omöjligt att uthärda oceanerna utan vatten, sa ar det svårt att komma någonstans utan segel. Och just nu känns det som att segelgarderoben krymper for varje timme.

Var tunna Code 1 for vindar upp till ungefär 6  sekundmeter och var Code 2 for vindar till 10 sekundmeter turas nu om att vara på verkstan i princip hela tiden. Vi har blivit mycket bättre seglare bara de senaste dagarna och kollapsar seglen alltmer sällan. Det hindrar inte seglen från att sköras i princip varenda gång vi gippar nu. Tack och lov gör vi inte de sa ofta. Men eftersom hålen tenderar att dyka upp på ungefär samma ställen varje gäng sa kan det också vara sa att något vasst föremål uppe i riggen är boven i dramat.

Topp tre snackisar ombord

Söndag 13 september

 

Vissa saker tenderar att återkomma på agendan oftare än andra Jag vet inte om det är för att dessa saker är mer intressanta att prata om än andra eller om det helt enkelt är så att dessa saker är så viktiga ombord att de inte går att undvika.

Maten

Var mathållning går på ett rullande veckoschema vilket innebar att det blir samma mat den har måndagen som det var förra mandagen – och måndagen innan det. Det har förstas stönats en del om detta. Kunde vi åtminstone inte haft åtta olika menyer, så det inte blir samma mat på samma veckodag, vecka efter vecka. Den värsta besvikelsen har nog ändå lagt sig när vi märkt att rätterna utvecklas vecka för vecka. Denna veckans köttfärssås hade ändå en egen twist jämfört med förra veckans. Dock är jag osäker på om det går att göra sa mycket åt gratängen med corned beef,

Lycka och olycka

Andrew_Ashmankarusell

Andrew Ashman, 49,  från Kent avled av sina skador

Söndag 6 september (Inlägget blev tyvärr försenat pga tekniskt strul)

Efter att vi passerat nordöstra hornet av Spanien sa tog vi höger och kastade oss ut i Atlanten. Och efter att ha jobbat med båtar och båttidningar i närmare åtta år så förstod jag för första gången vad Bluewater i Bluewater cruiser innebar. Bluewater cruiser på svenska betyder i princip långfärdsbåt för de stora haven – och de stora haven ar blå. Och vilken blå färg sen! Havet är som flytande kristall som doppats till den mättats i blått.

När vi har solsken, flyger spinnaker over långa oceanvågor i över 15 knop och två små valar kastar sig ur havet 500 meter från båten ar livet som bäst har ute. Och när natten sänkt sig och man står vid rodret och flyger in i mörka natten med stjärnorna som håller dig på rätt kurs är det som mest utmanande här ute och du känner hur ditt självförtroende växer för varje vågkam du kastar dig ner för.

Kanariedelirium

Jag har redan vid något tillfälle nämnt happy hour, vårt möte klockan två varje dag, som fungerar som säkerhetsventil där vi blåser rent våra system från ilska och irritationer.
Det bra med HH är att det inte blir så mycket småtjafs under dagarna utan folk sparar sig till mötet. På så sätt blir sällan någon direkt utpekad utan diskussionen blir mer allmän och blir en tillsägelse, varning – eller beröm – till alla.
Men indirekt kände jag att klagomålen på bar överkropp i köket var direkt riktat till mig och Charlie när vi hade kökstjänst häromdagen.

Men lagom till vi kom till Kanarieöarna kom det första riktiga vulkanutbrottet. En kille började panika över att vi får för lite mat och att alla inte delar lika på allt arbete ombord. Bland annat fick vår vaktchef en skopa ovett för sistnämnda. Kritiken var helt obefogad skulle jag säga och vi stod upp mangrant för vår vaktchef.

Teater Atlanten ger…

mareld

Var vaggande tillvaro har ute på havet börjar nu hitta in i någon slags rytm som kan kallas vardag. Man vet ungefär hur mycket sömn man behöver och går upp någon timme tidigare vissa vakter for att ta en saltvattenducsh på akterdäck, skicka ett mejl eller läsa lite. Nu har det också gått tillräckligt lång tid for att man ska börja kunna sortera och smälta alla nya intryck lite. Sa jag tycker att det kan vara på sin plats med den första listan. Jag kallar den helt enkelt topp fem naturupplevelser mitt i Atlanten.

 

5. Mareld

En kille som känner sig lite sjösjuk sitter i aktern en natt och glömmer helt av sin sjösjuka nar han trollbinds av att det svarta havet i kölvattnet bakom båten glittrar i starkt lysande grönt.

Mareld – eller havseld ar verkligen ett av naturens små underverk.

Vad blir det for middag? Tisdag 8 september

corned

Senaste dygnet har jag varken sett himmel eller hav. Det har varit på min lott att ha kökstjänst och då ror man sig aldrig långt ifrån spisen. Maten ar själva hjärtat i hela den har operationen och den ar ett ständigt samtalsämne.

Ungefär sa här ser det ursprungliga upplägget ut: Vad som ska tillagas är bestämt sedan länge och varje dags råvaror för lunch, middag och nästa morgons frukost ar packad i en vattentät påse som är tydligt märkt med ett nummer, som motsvarar antalet dagar som vi varit till sjöss.

– Två personer , en från vardera vakt, har ett dygn i koket på ett rullande schema.

– Lunchen ska serveras till vakten som går på vid 13.30 och till vakten som går av strax efter 14.

– Sen ar det bara att satta igång med middag.