Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Några enkla ord betyder så mycket

Tisdag 29 september

Det är lätt att tro att den här resan handlar om segling, kappsegling, äventyr och att hitta sig själv. Och det gör den – också. Men mer än någonting annat handlar det här om att likt ett myr- eller bisamhälle få väldigt enkla saker att fungera utan att det blossar upp konflikter. Men istället för att dra honung ska vi dra i rätt tamp vid rätt tillfälle, eller helt enkelt bara förflytta våra kroppar åt rätt håll vid rätt tillfälle – utan att stöta emot någon annan.

Det låter kanske idiotsimpelt, men det ar ungefär som att sitta i en karusell på Grönan och försöka undvika att spy på någon annan när illamåendet blir akukt. Med andra ord, förr eller senare står du i vägen, sätter en välriktad armbåge i nacken på någon, tippar en kopp varmt te i knät på någon annan eller trampar någon väldigt omsorgsfullt, men helt utom din egen kontroll, på foten. Och då ha du tre fraser som tar dig ur situationen och återställer balansen i myrstacken. I’m sorry, please, thank you. Dessa enkla ord ar basordförrådet ombord och ligger de inte dar på tungspetsen, redo att användas blixtsnabbt, då är du illa ute.

Vi har tack och lov varit väldigt förskonade från skador ombord. Det har varit ett par brännskador i och runt köket och någon sträckt muskel och en del blåmärken. Men ingenting som ens kommer i närheten av det tragiska som hände på Ichor Coal eller for den delen heller skadan på Great Britain, där en kille som hissades upp i masten slog i vanten och bröt handleden och blev ordentligt mörbultad i bröstkorgen.

Jag har precis gjort färdigt min sista kökstjänst, under det som kanske var den varmaste dagen hittills. Normalt är det ett straff att stå nere i den kokheta byssan och laga mat. Men igår var det tvärtom, jag stack upp huvudet ur nedgångsluckan vid ett tillfälle for att fläkta mig lite och möttes av en värmevägg och ett dussin märkbart plågade ansikten på de som hade vakten.

Vi sågar oss nu söderut med mellanstora gennakern i runt 12 knop och skepparen har bestämt att vi ska gå något närmare kusten då vindarna ser bättre ut dar. Det ar på vag att bli ytterligare en riktigt het dag, men den började i alla fall på basta satt. Under tiden jag skriver detta sa blir det plötsligt ett himla liv på däck. Jag tittar upp och bara en liten bit bakom båten frustar en flock valar. Thank you Atlanten för alla fina upplevelser du bjuder på Please, låt livet alltid vara så överväldigande – när det är som sämst. I’m sorry att jag inte kan få dela det med er, här och nu.