Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Pa andra sidan

Torsdag 24 september

Motorkörningen är nu ett minne blott och vi har bra tryck i seglen söderut igen. Men en som hjälpte till att hallå mig sysselsatt under motorkörningen var tyngdlyftande britten Roger, som hade den goda smaken att öppna Doldrums fitness club på fördäck. Under två dagar, när sjögången tillät det, sa körde vi styrkepass på fördäck. Nog för att man rör på sig mer eller mindre konstant ombord for att kompensera for lutning och sjögång. Men ett par ordentliga genomkörare med sit ups, armhävningar – och plankan förstas, gjorde gott. Kanske hjälpte det till att bygga på min hunger ytterligare. Går ni in på clipperroundtheworld.com och letar fram vår besättningsblogg sa kan ni få läsa min klagosång över min hunger och den brittiska avsaknaden av vett och sans i kosthållningen.

 

Klockan 08.09 i morse nådde vi en milstolpe som nog är ännu viktigare för mig personligen än för besättningen som sådan. Då passerade vi ekvatorn och jag befinner mig nu for första gången i mitt liv på södra halvklotet. Inte för att det känns sa mycket i kroppen direkt, men det känns häftigt att ha trätt in i den södra hemisfären for första gången i livet – och gjort det med segelbåt.

Vi sippade Whisky och årgångsportvin och sen väntade dagens göromål, att pinkryssa söderut i mellan 10 och 15 sekundmeter med fullt ställ – vilket innebar största focken, eller yankeen som den kallas här, stagsegel och full stor. Vinden har nu ökat lite, så precis innan vi gick under däck för att äta lunch sa växlade vi ner till den mellanstora focken, Y2. Men vi tuffar fortfarande på i stadiga 10-11 knop mot nästa delmål, som är oceansprinten. Vi har ett markerat område mellan två latituder på 300 sjömil som vi ska försöka avverka sa snabbt vi bara kan. Efter det börjar det bli dags att spetsa öronen efter ljudet av sambatakter.

Det mentala allmäntillståndet ombord får nog bedömas ha förbättrats något. Vi har lyckats släppa tidigare nederlag, seglar ganska bra nu och det enda som skaver ar den kollektiva tröttheten, som resulterar i ett och annat litet vulkanutbrott. Men inget som inte går att hantera. För det mesta är det inte riktat mot någon annan person utan mer ett uttryck for den egna frustrationen over att hjärnan inte riktigt arbetar lika snabbt som tidigare.

Och på tal om kryss så har vi seglat for babords halsar i bortåt två dagar nu. En av förlorarna i det spelet är jag. Jag har min koj på babordssidan vilket innebär en del inskränkningar i hur bekvämt mitt liv ombord är. Det ar svårt att ta sig upp i kojen och när du hissar upp den för att få kojen i väg så stänger du mer eller mindre in dig i en het liten kista. De små fösterventilerna som vi har som vetter in mot sittbrunnen fungerar dessutom bäst på styrbordssidan nu eftersom vinden blåser rakt in genom dem.

Men vem vet, vi kanske slår vilken dag som helst och då är det jag som sitter, eller snarare ligger, med trumf på hand.